Hej, va det går!
Nu har lilla gumman redan blivit 2 månader och 2 veckor =)
Dagarna flyter samman, men det är verkligen fantastiskt att vara hemma med en liten..! Jag njuter i fulla drag av vår snälla, fina lilla bebis. Hon gör alla rätt so far: äter, sover, lämnar spår i blöjan, ler, pratar och tar det soft. Vi varierar våra dagar med promenader, att leka i babygymmet, gå omkring och spana på världen med hjälp av Babybjörn, powernappa i soffan, dansa, sjunga och busa med ramsor. Visst låter det gött? Jag utelämnar panikgråten före matning, desperationen i ongens lilla kropp när det ska sovas och räserbajsarna som kräver spontandusch...de är bara parenteser i det stora hela ändå =)
Jag har för övrigt sluta att amma, i alla fall som överlevnadsmat. Det är så rackarns mysigt så vi ammar till det lite jag och Alma mellan varven i alla fall =) på sista kontrollen hade hon blivit 62,5 cm lång och vägde nästan 5300 gram, så det går ingen nöd på vår hungrig tjej. Hon har gått från helamning, till amning kombinerad ersättning med 60 ml 3 gr om dagen, till full ersättning och 180 ml 5-6 gånger om dagen! Sicken underbar matutveckling. Detta bidrar till längre nattsömn, vilket är makalöst skönt =) jag brukar oftast få sova mellan 22 och 04. Visserligen varierar det lite beroende på humör och avsparkat täcke...det är himla kallt i vårt sovrum. Då får man gosa ner två iskalla fötter och två frostbitna händer under sitt täcke...underbart! Men visst, jag ska erkänna att jag hade viss negativ sentimental övergång då jag insåg att jag matmässigt inte räckte till för min goding...det tog x antal dagar att förlika mig, men sen insåg jag att bara hon mår bra så struntar jag i vilka medel jag använder för att åstadkomma det. Nu njuter jag av att mata henne med flaska lika mycket =) sicken kontakt vi får och så mätt och nöjd hon blir. Världens gomättaste lilla busunge..! Det leendet jag alltid får efter matning tar bort alla mina våndor på sekunden. Fantastiskt.
Den här veckan har storasyster varit hemma igen, det är alltid lika mysigt! Nu blir det lite extra speciellt när hon kommer hem och direkt lägger sig på golvet och pratar med Alma, som numera ger henne helt underbar respons =) det värmer i hjärtat när en överlycklig Moa utbrister: "Titta, hon skrattar åt mig! Hon tycker jag är rolig =)". Det har gått över förväntan bra att få tillskott i familjen - inga problem alls, bara mysigt! Visst, första dagarna hade hon lite patent på pappa och sa till mig: "Kajsa, din bebis vill inte vara hos min pappa längre". Så det så =) Först då slog det mig att det det ju inte kan vara enkelt för en 3,5-åring att greppa hur hennes pappa har nåt att göra med den där lilla knodden som legat i min mage.
Nä, just nu har vi det himla bra i vårt vita lilla hus. Livet är gött. Nu är ju altanen klar också så att vi kan släppa lös Moa där ute och ta en kaffe i solskenet. Det är bara utemöblerna som fattas oss. Än så länge får ändalyktorna duga bra att sitta på =) vill så gärna uppdatera här oftare, men varje gång jag tänker sätta mig dyker något upp. Matning, räserbajsar, barnaskrik eller bara helt enkelt min fantastiska lilla skötsamma, söta, goa Alma...som jag kan titta på hur länge som helst utan att tröttna. Att man kunde känna sån kärlek för en individ man bara känt ett så litet tag, helt ofattbart för sjutton..!
Vi hörs!
Krampåer!
Äntligen vill Bebben komma ut..!
Hej hallå!
Det har verkligen tagit sin lilla tid att komma i fas med allt som händer kring en bebis =) först nu känner jag att jag har ro att sätta mig ner och blogga en stund. Mycket har hänt och jag tycker redan att min lilla bebis har blivit en stor tjej..!
Jag börjar med förlossnigen, som överlag gick mycket bra..! Och snabbt! Jag vill börja historien med att berätta att jag innan förlossnigen bestämt mig för att jag ville försöka föda utan smärtlindring i form av sprutor och dropp. Tens, lustgas, värmedyna och akupunktur stod på listan. Jag hade bett Franz att försöka prata mig ur en eventuell svacka och peppa mig att fortsätta kämpa utan smärtlindring. Stackaren...hur säger man det till en kvinna mitt i smärtan..?
Jag hade inte haft mycket förvärkar innan de riktiga värkarna satte igång, så på tisdagen kl 8:30 när jag började se tecken på att det kanske var på gång så blev jag nästan chockad. Först inget, sen allt! Vid 9:30 pratade jag med Franz om att jag inte orkade fixa med lunch, för jag hade lite förvärkar (som jag då trodde). Vid 10:30 pratar vi igen och jag säger åt honom att komma hem, för nu tror jag att det är the real deal..! Det gör ont nu. Jag började klocka värkar runt kl. 9 och de blev regelbundna snabbt. Vid 11 när Franz kommer hem kommer de var 3:e minut. Han lagar lite mat, som jag knappt kunde äta nåt av, packar in saker i bilen och jag står och försöker andas lugnt med TENS-apparaten på full fräs. Vi kommer iväg nån halvtimma senare. Det var mindre skoj att sätta sig i enbil och veta att man hade en timmes bildfärd på tjälskadad skogsväg framför sig. Ren ångest mellan varven.
Vi tog en paus på Franz pappas vägkrog som är ungefär halvvägs - där fick jag första paniken. Jag sa till Franz att det kändes som att ungen kommer ut här och nu - galet vilket tryck man kan ha inifrån. Vi är sedan framme på sjukhuset i Västervik runt 12.30 och eftersom jag får värkar i korridoren får jag direkt komma in på en förlossningssal. Jag håller tummarna att jag ska vara öppen något...man har ju hört så många historier om förstföderskor som kommer in för tidigt och inte är öppna något och får åka hem. Men jag hade så ont, så hade jag inte varit öppen något alls hade jag nog gett upp på stört. Som tur var visade det sig att jag var öppen 4 cm. Gött!
Jag fick på mig alla dosor och grejer för att kolla bebisens puls och mina värkar. Efter någon timma (tidsperspektiven är lite vaga) så började jag trot allt känna att jag kanske inte skulle orka utan smärtlindring. Jag ville att barnmorskorna skulle svara på frågor som, hur länge till ska jag ha ont, hur mycket längre kommer förlossningen att ta om jag får epidural och öppnar jag mig snabbare utan smärtlindring. Hmm, måste jag säga att jag inte fick några bra svar? Det är ungefär här som min sötnos vänligt frågar: är det nu jag ska säga att du ju inte vill ha smärtlindring..? Kajsa: ja, jag veeet att jag sa det, men det gör så ont... Franz: eh...ska jag försöka övertala dig..? Kajsa: ja! Eller nej! Eller jag vet inte... De som känner mig vet att jag är en velapa utan dess like - detta är inget undantag. Men jag velade under nån timma och sedan när jag väl bestämt mig för att ta den jäkla sprutan så visade det sig att jag var öppen 8 cm..! Därmed fick jag ingen spruta. Så det bestämde sig alldeles självt. Klockan kan vara runt 15-16 när detta pågår.
Jag överdoserar lustgasen gång på gång, vimsar och pratar strunt. Men enligt Franz beter jag mig mycket bra och är inte så elak som han fasade för att jag skulle kunna blivit. Min fina man är jätteduktig han med..! Han håller sig på benen, masserar ryggen, kollar läget, peppar, kramas, ger mig saft, håller kräkspåsen...vet inte hur jag hade klarat det utan honom. Skoja att detta är det ultimata kärlekstestet - det finns inte många hemligheter kvar sen, man har blottat alla kroppsbehov, alla känslor, allt..! Det är skönt att veta att vi klarade det =)
De sista timmarna är riktigt jobbiga. Men tiden går ändå overkligt snabbt på nåt sjukt vis. Jag hade ingen aning om att jag besatt en sån kapacitet att hantera så mycket smärta under så många timmar och sedan ändå ha kraft kvar på slutet.
Det var en fantastisk känsla när barnmorskan säger att det är dags att börja krysta..! Jag hinner tänka, att snart är det över. Men insåg snabbt att det ju var en del jobb kvar fram till dess. Jag och bebisen kämpar i nästan 30 minuter och sedan bestämmer de att vi ska ta hjälp av sugklocka...skönt tänkte jag, utan att begripa vad det verkligen innebar. Den smärtan som sedan följde var den mest smärtsamma under hela händelseförloppet. Jag skrek till barnmorskan: vad i helvete gör du nu?? Det gör så ooont! Hon svarar (typ): var tyst nu! Tänk på din bebis, den måste ut nu! Det är inte långt kvar. Okej tänkte jag...och hon hade rätt. Sugklockan lossnade dock en gång och fick sättas dit igen, men ett par krystvärkar senare (kl. 19:19) fick jag upp min kladdiga fining på magen..! Navelsträngen klipptes genast och jag fick bara njuta av henne i 15 sek innan de tog med henne och Franz ut ur rummet. Hon var lite tagen och behövde extra syrgas och lite annat smått och gott.
Känslan då de kom tillbaka till rummet igen, pappa Franz och vår lilla dotter...nästintill obeskrivlig. Magisk. Overklig. Underbar. Det var den bästa smärtlindringen av alla då 2 morskor satt vid mitt sköte och sydde och knypplade.
Det är verkligen en otrolig upplevelse att föda barn - och jag är makalöst stolt över mig själv att jag klarade det utan att behöva använda smärtlindring som kunde påverkat bebisen...precis som jag önskade innan förlossnigen..! Nu vet jag hur det känns och kan räkna in mig i mammagruppen som kan säga om andra smärtor: äh, det är inget i jämförelse med att föda barn!
Tänkte att det skulle blivit en kortfattad historia, men så här fick det bli =) tack för att du läst och delat min mest fantastisk upplevelse med mig..!
Alma, en dag
Född 13 mars kl. 19:19
Vikt: 3860 gram Längd: 49 cm
♥ ♥ ♥
40 veckor + 8 dagar
Hujedamig, sån tid det tar!
Bebben tycks som sagt ha det alldeles för bra på hemmaspaa och verkar inte vilja komma ut nu över huvud taget. Visst, man kan kanske förstå det lite grann, för det är garanterat en lugnare miljö där inne än här ute i 3,5-årstrotsen =) men nu ska tösen bo hos sin mamma en vecka och kanske tar ongabattingen chansen då..? Ingen som vet, ingen som vet...
Det rör sig i alla fall mycket det inne, spänningar kommer och släpper, de ändrar karaktär lite grann - det närmar sig helt klart. Jag börjar tänka tankar som att BM kanske har räknat fel nån vecka och att Bebben helt enkelt inte är klar att komma ut ännu =) jag kör på med mina mormorsrutor och försöker gilla läget så mycket som möjligt. Franz börjar också bli rastlös nu, varje gång jag hör av mig till hans jobb: "Ska vi åka? Har du du värkar?" =) kanske är det meningen att man ska gå över lite och bli rastlös, för då börjar man plötsligt längta till förlossningen! Längtar till och med efter den oundvikliga smärtan - för det betyder att det HÄNDER något..! Vill krama o gosa med vår knoddis NU! Moa sa i bilen i lördags: "Du Kajsa? Tänk att du ska få en bebis i morgon...". Vi hoppades på att hon börjat få magiska framtidskänningar och höll tummarna hela söndagen...men, som synes ingen bebis =) fast Moa säger i morgon till både igår och i övermorgon - så kanske menade hon måndag..? Ja, så var det nog.
Nu ska jag stoppa i mig lite frulle, virka ett tag och sen ta och baka lite nya kakor. De jag bakade för framtida besökare är redan slut haha ingen bra idé att baka 4 veckor för BF, och sedan gå över +8 dagar...då hinner de visst ta slut...
Nu då! Nästa gång jag skriver VILL jag att det ska handla om förlossningen, snarare än övergången tiiid =) men vi får väl se...
KRAMpåer
Bebben tycks som sagt ha det alldeles för bra på hemmaspaa och verkar inte vilja komma ut nu över huvud taget. Visst, man kan kanske förstå det lite grann, för det är garanterat en lugnare miljö där inne än här ute i 3,5-årstrotsen =) men nu ska tösen bo hos sin mamma en vecka och kanske tar ongabattingen chansen då..? Ingen som vet, ingen som vet...
Det rör sig i alla fall mycket det inne, spänningar kommer och släpper, de ändrar karaktär lite grann - det närmar sig helt klart. Jag börjar tänka tankar som att BM kanske har räknat fel nån vecka och att Bebben helt enkelt inte är klar att komma ut ännu =) jag kör på med mina mormorsrutor och försöker gilla läget så mycket som möjligt. Franz börjar också bli rastlös nu, varje gång jag hör av mig till hans jobb: "Ska vi åka? Har du du värkar?" =) kanske är det meningen att man ska gå över lite och bli rastlös, för då börjar man plötsligt längta till förlossningen! Längtar till och med efter den oundvikliga smärtan - för det betyder att det HÄNDER något..! Vill krama o gosa med vår knoddis NU! Moa sa i bilen i lördags: "Du Kajsa? Tänk att du ska få en bebis i morgon...". Vi hoppades på att hon börjat få magiska framtidskänningar och höll tummarna hela söndagen...men, som synes ingen bebis =) fast Moa säger i morgon till både igår och i övermorgon - så kanske menade hon måndag..? Ja, så var det nog.
Nu ska jag stoppa i mig lite frulle, virka ett tag och sen ta och baka lite nya kakor. De jag bakade för framtida besökare är redan slut haha ingen bra idé att baka 4 veckor för BF, och sedan gå över +8 dagar...då hinner de visst ta slut...
Nu då! Nästa gång jag skriver VILL jag att det ska handla om förlossningen, snarare än övergången tiiid =) men vi får väl se...
KRAMpåer
Kom ut lilla Bebben, kom ut!
40 veckor + 3 dagar
Jahopp. Tick tack tick tack...dagarna pyser långsamt vidare.
Magen har förflyttat sig markant nedåt, vilket ju är i rätt riktning. Bebben rör som den ska ska, antar jag (dvs mycket). Allt är klart här hemma, Franz är på jobbet och Moa är på dagis. Den kan komma NÄR den vill nu =) finns bara en sak som är "bra" med att den väntar lite och det är det faktum att jag nu åkt på förkylningen jag fasat för de sista veckorna. Resten av familjen har haft influensan, med feber och allt. De är som tur är friska nu. Jag verkar än så länge bara fått förkylning med ont i halsen o huvudet, snorig näsa och små, små feberkänningar. Äter frukt, dricker c-vitamin, sover och vilar om vartannat, tar panodil med lämpliga mellanrum...vill gärna må lite bättre den dagen Bebben bestämmer sig för att komma till världen utanför..! Hur ska man fixa det här annars? När man blir helt slut bara av att gå uppför trapporna? Hm...tja, det lär väl få gå ändå antar jag =)
Nu har jag precis käkat min lilla mellis, bestående av kesella och bär...chokladen i skåpet lockar, pockar, ja rent av skriker på mig: "Ääät mig! Jag är goood, I know that you know it...". Hmm, socker är väl också bra va? Uppiggande? =) kanske ska ta mig en kopp kaffe, med extra mjölk och så den där gastande chokladbiten...med kokos i...mm, så får det bli.
Det mest tråkiga med den här dagens kråksång är att solen gassar ute...hade så mycket hellre haft bebisen UTANFÖR min kropp nu. Då kunde vi gått på promenad alla fyra. Fikat i lekparken. Ätit lunch på altanen. Men men, den som väntar på nåt gott heter det ju...jäkla ordspråk =)
Nä, nu får det bli kaffe och choklaaa, så kanske jag blir extra glaaa =)
Magen har förflyttat sig markant nedåt, vilket ju är i rätt riktning. Bebben rör som den ska ska, antar jag (dvs mycket). Allt är klart här hemma, Franz är på jobbet och Moa är på dagis. Den kan komma NÄR den vill nu =) finns bara en sak som är "bra" med att den väntar lite och det är det faktum att jag nu åkt på förkylningen jag fasat för de sista veckorna. Resten av familjen har haft influensan, med feber och allt. De är som tur är friska nu. Jag verkar än så länge bara fått förkylning med ont i halsen o huvudet, snorig näsa och små, små feberkänningar. Äter frukt, dricker c-vitamin, sover och vilar om vartannat, tar panodil med lämpliga mellanrum...vill gärna må lite bättre den dagen Bebben bestämmer sig för att komma till världen utanför..! Hur ska man fixa det här annars? När man blir helt slut bara av att gå uppför trapporna? Hm...tja, det lär väl få gå ändå antar jag =)
Nu har jag precis käkat min lilla mellis, bestående av kesella och bär...chokladen i skåpet lockar, pockar, ja rent av skriker på mig: "Ääät mig! Jag är goood, I know that you know it...". Hmm, socker är väl också bra va? Uppiggande? =) kanske ska ta mig en kopp kaffe, med extra mjölk och så den där gastande chokladbiten...med kokos i...mm, så får det bli.
Det mest tråkiga med den här dagens kråksång är att solen gassar ute...hade så mycket hellre haft bebisen UTANFÖR min kropp nu. Då kunde vi gått på promenad alla fyra. Fikat i lekparken. Ätit lunch på altanen. Men men, den som väntar på nåt gott heter det ju...jäkla ordspråk =)
Nä, nu får det bli kaffe och choklaaa, så kanske jag blir extra glaaa =)
HEJ!
Pappa och Moa fixar till ett ansikte på Bebben =) visst blev det fint?
Dan före utploppardan =)
Idag är det fredagen den 2 mars. I morgon är Bebben MER än välkommen ut =) Mamma Kajsa är sprickfärdig och så redo hon kan vara. Pappa Franz börjar äntligen friskna till efter influensaattacken och är så redo han kan vara.
I övrigt mår jag hur bra som helst. Jag känner så klart av trycket neråt allt mer nu, har ont i fogarna, är lite trött i ryggen och har svårt att hitta en bra sovställning, men i det stora hela är jag en glad och tillfreds gravid kvinna =)
Vi var hos barnmorskan i går och fick veta att allt står bra till. Bebben växer som den ska, mamma växer också...har gått upp ca. 15 kg nu. Hon tror att det kommer bli en lång bebis och hon tippade på att den skulle komma ut någon gång nästa vecka. Hon bokade in ett nytt besöksdatum, men tyckte inte vi behövde lägga det på minnet =) vore ju skönt om hon hade rätt..! Har känt av några mer "kraftiga" förvärkar nu, vilket är himla spännande! Det är häftigt att känna att något äntligen är på gång. Har ju gått hemma nu i snart 2 veckor och det har vart gudagott måste jag säga...bara vila och fixa och mysa i lugn och ro. Så, nu är det ju bara att vänta och se när den kommer ut, hur den kommer ut och vem det är som kommer ut =) är så sjuuukt nyfiken..!
Alldeles nyss fick vi vårt nya köksbord hemlevererat också! Så nu har vi gott om plats för besökande släkt och vänner framöver =) ska bli roligt att få ett mer komplett kök. Ett mer färdigt kök. Ett stort bord i ett stort kök, blir perfekt!
Min älskling är just nu inne i stan och köper take-away...mmm...så snajsigt att inte behöva tänka på matlagning i kväll =) och har vi riktig tur så äter vi gott i kväll, sover gott i natt, vaknar utvilade i morgon och får en massa värkar. Åker till sjukhuset och får en liten bebis under dagen =) tänk om man kunde få bestämma själv...
Dags att börja skruva lite möbler då =) roligt, roligt!
Kanske hinner jag skriva igen Före Förlossning, men hoppas snarare på att det blir Efter Förlossning...
Tack och hej, skruvande tjej!
I övrigt mår jag hur bra som helst. Jag känner så klart av trycket neråt allt mer nu, har ont i fogarna, är lite trött i ryggen och har svårt att hitta en bra sovställning, men i det stora hela är jag en glad och tillfreds gravid kvinna =)
Vi var hos barnmorskan i går och fick veta att allt står bra till. Bebben växer som den ska, mamma växer också...har gått upp ca. 15 kg nu. Hon tror att det kommer bli en lång bebis och hon tippade på att den skulle komma ut någon gång nästa vecka. Hon bokade in ett nytt besöksdatum, men tyckte inte vi behövde lägga det på minnet =) vore ju skönt om hon hade rätt..! Har känt av några mer "kraftiga" förvärkar nu, vilket är himla spännande! Det är häftigt att känna att något äntligen är på gång. Har ju gått hemma nu i snart 2 veckor och det har vart gudagott måste jag säga...bara vila och fixa och mysa i lugn och ro. Så, nu är det ju bara att vänta och se när den kommer ut, hur den kommer ut och vem det är som kommer ut =) är så sjuuukt nyfiken..!
Alldeles nyss fick vi vårt nya köksbord hemlevererat också! Så nu har vi gott om plats för besökande släkt och vänner framöver =) ska bli roligt att få ett mer komplett kök. Ett mer färdigt kök. Ett stort bord i ett stort kök, blir perfekt!
Min älskling är just nu inne i stan och köper take-away...mmm...så snajsigt att inte behöva tänka på matlagning i kväll =) och har vi riktig tur så äter vi gott i kväll, sover gott i natt, vaknar utvilade i morgon och får en massa värkar. Åker till sjukhuset och får en liten bebis under dagen =) tänk om man kunde få bestämma själv...
Dags att börja skruva lite möbler då =) roligt, roligt!
Kanske hinner jag skriva igen Före Förlossning, men hoppas snarare på att det blir Efter Förlossning...
Tack och hej, skruvande tjej!
Bara 9 dagar kvar till BF nu..!
Herregud vad tiden går!
Idag fick Victoria och Daniel sin lilla prinsessa..! Och vi som siktade på att få på samma dag så att Bebben skulle få flaggdag på sin födelsedag hihi men men, vi får väl sikta på skottdagen istället då. Franz tycker att det vore skoj. Den 28 feb får man säga till barnet att: I morgon fyller du år! Sen den 1 mars får man säga: Igår fyllde du år! Stackars barn...nä, jag hoppas faktiskt inte på skottdagen...fast det lär ju bli som det blir ändå...skulle det bara skilja några timmar på 28:e och 29:e så får man väl muta barnmorskan att skriva en annan tid..! haha
Nu är det inte lång tid förrän skrutten där inne tänker komma ut...eller är det? Kan ju lika gärna vara 9 + 14 dagar förstås, men det hoppas jag inte =) nu vill jag veta vem som bor i mig, vem det är som trilskas med mig då jag ligger på sidan, vem sträcker ut sin lilla kropp från vänster sida till höger så att det känns som om huden ska spricka..! Grabb? Tjej? Spännande som tusan ju..!
Från i måndags har jag varit ledig på heltid, vilket känns underbart skönt. Jag känner mig ganska trött om dagarna och spontansover lite då och då. Jag har läst att man ska lägga ner allt vad före-fixande heter, men det är inte helt lätt. Man vill får det "färdigt" som möjlig innan man kommer hem med Bebben. Det mesta är i och för sig redan klart.
Samtidigt som jag faktiskt ser fram emot att få uppleva förlossningen, ska jag ärligt erkänna att nervositeten börjar smyga sig på nu också...jag känner mig inte panikslagen eller skrajsen, bara lite pirrig...men det är väl okej? Och normalt? Flera personer jag pratat med, som har haft hyfsat positiva förlossningsupplevelser, pratar om det som det häftigaste de varit med om. Några har till och med sagt att även om de inte vill ha fler barn, så skulle de kunna tänka sig att FÖDA barn igen, bara för att det är en sån häftig upplevelse =) och det låter ju peppande. En sån grej vill man ju bara inte missa..! Well, det återstår att se hur jag tänker EFTER...
Jag mår i alla fall prima ballerina! Inget illamående, inget ont i ryggen, inte många krämpor alls när jag tänker på det. Har varit väldigt skonad från dessa genom hela graviditeten och ser mig som ganska lyckligt lottad. Den överflödiga vätskan i kroppen är förstås ett faktum och det spänner lite här och var, men jag ser det inte som ett stort problem. Jag har ju kunnat arbeta ända fram till vecka 38, vilket har känts skönt. Jag är dock 3 t:n: trött, tossig och tung. fast har i och för sig inte gått upp så fasligt mycket ändå, ca. 12 kg sist jag var hos barnmorskan. Men visst känns det i alla fall =)
Vi har även lånat en TENS-maskin att "leka" med hemma. Och jag är positivt överraskad, den funkar mer avslappnande än jag trodde. Det där att tejpa fast något på kroppen som ska sända elektriska impulser till kroppen kändes lite skrämmande i början. Men, jag hoppas att den ska ge mig liiite lindring i alla fall.
Idag är det torsdag och efter dagis ska jag och Moa ska gå på lekdejt hemma hos en mysig familj här i K-dala =) det ska bli himla trevligt! Fästmannen min är hemma sjuk från jobbet, han kan behöva en stunds lugn och ro tror jag.
Jag fortsätter räkna dagar och tar det hela med rooo... =)
Vem vet? Nästa gång jag skriver får jag kanske berätta för er om ongen har snopp eller snippa..!
NU: kaffe och hembakt kaaaka!
KRAM från stormagen och mig!
Idag fick Victoria och Daniel sin lilla prinsessa..! Och vi som siktade på att få på samma dag så att Bebben skulle få flaggdag på sin födelsedag hihi men men, vi får väl sikta på skottdagen istället då. Franz tycker att det vore skoj. Den 28 feb får man säga till barnet att: I morgon fyller du år! Sen den 1 mars får man säga: Igår fyllde du år! Stackars barn...nä, jag hoppas faktiskt inte på skottdagen...fast det lär ju bli som det blir ändå...skulle det bara skilja några timmar på 28:e och 29:e så får man väl muta barnmorskan att skriva en annan tid..! haha
Nu är det inte lång tid förrän skrutten där inne tänker komma ut...eller är det? Kan ju lika gärna vara 9 + 14 dagar förstås, men det hoppas jag inte =) nu vill jag veta vem som bor i mig, vem det är som trilskas med mig då jag ligger på sidan, vem sträcker ut sin lilla kropp från vänster sida till höger så att det känns som om huden ska spricka..! Grabb? Tjej? Spännande som tusan ju..!
Från i måndags har jag varit ledig på heltid, vilket känns underbart skönt. Jag känner mig ganska trött om dagarna och spontansover lite då och då. Jag har läst att man ska lägga ner allt vad före-fixande heter, men det är inte helt lätt. Man vill får det "färdigt" som möjlig innan man kommer hem med Bebben. Det mesta är i och för sig redan klart.
- BB-väskan packad.
- Vaggan på plats.
- Skötbordet riggat och påfyllt.
- Första bebisgarderoben inhandlad.
- Hälsa-på-kakor bakade.
Samtidigt som jag faktiskt ser fram emot att få uppleva förlossningen, ska jag ärligt erkänna att nervositeten börjar smyga sig på nu också...jag känner mig inte panikslagen eller skrajsen, bara lite pirrig...men det är väl okej? Och normalt? Flera personer jag pratat med, som har haft hyfsat positiva förlossningsupplevelser, pratar om det som det häftigaste de varit med om. Några har till och med sagt att även om de inte vill ha fler barn, så skulle de kunna tänka sig att FÖDA barn igen, bara för att det är en sån häftig upplevelse =) och det låter ju peppande. En sån grej vill man ju bara inte missa..! Well, det återstår att se hur jag tänker EFTER...
Jag mår i alla fall prima ballerina! Inget illamående, inget ont i ryggen, inte många krämpor alls när jag tänker på det. Har varit väldigt skonad från dessa genom hela graviditeten och ser mig som ganska lyckligt lottad. Den överflödiga vätskan i kroppen är förstås ett faktum och det spänner lite här och var, men jag ser det inte som ett stort problem. Jag har ju kunnat arbeta ända fram till vecka 38, vilket har känts skönt. Jag är dock 3 t:n: trött, tossig och tung. fast har i och för sig inte gått upp så fasligt mycket ändå, ca. 12 kg sist jag var hos barnmorskan. Men visst känns det i alla fall =)
Vi har även lånat en TENS-maskin att "leka" med hemma. Och jag är positivt överraskad, den funkar mer avslappnande än jag trodde. Det där att tejpa fast något på kroppen som ska sända elektriska impulser till kroppen kändes lite skrämmande i början. Men, jag hoppas att den ska ge mig liiite lindring i alla fall.
Idag är det torsdag och efter dagis ska jag och Moa ska gå på lekdejt hemma hos en mysig familj här i K-dala =) det ska bli himla trevligt! Fästmannen min är hemma sjuk från jobbet, han kan behöva en stunds lugn och ro tror jag.
Jag fortsätter räkna dagar och tar det hela med rooo... =)
Vem vet? Nästa gång jag skriver får jag kanske berätta för er om ongen har snopp eller snippa..!
NU: kaffe och hembakt kaaaka!
KRAM från stormagen och mig!
Bebben, vecka 38
Movements, på utsidan!
Igår kväll när jag satt och tittade på TV så plötsligt...SÅG jag hur magen rörde sig! Vilken märklig känsla =) lite läskig och overklig kanske - men otroligt häftig. Hittills har jag ju känt en del rörelse, men nu börjar det intensifiera rejält och det både känns mer och, efter igår då, till och med syns på utsidan. Det var dock tråkigt var att Franz inte kunde dela fascinationen med mig eftersom han inte är hemma nu. Jag försökte i min iver att filma händelsen...men SÅ starka var visst inte sparkarna =) jaja, Franz har ju redan upplevt saken en gång och han lär alla gånger hinna känna...tills han storknar hihi och i morgon kommer älsklingen hem och då ska här kramas och magklappas =)
Jag har läst på lite vad som händer i vecka 23 och tydligen börjar det redan finnas en chans att Bebben skulle överleva om den föddes nu..! Det är ju makalöst. Den ser ut som en färdig bebis, bara lite skrynkligare =) och den är runt 30 cm lång. Inte konstigt kanske att man börjar känna den mer och mer.
Jag och Moa har just kvällsfikat lite och nu sitter hon och pusslar bredvid mig, mysigt =) två levande ljus brinner, det finns pepparkakor att mumsa på...då är det helt okej med höst och mörker. Snart blir det kvällsbad och sänggående med en lång gonattsaga. Det är inte så dumt att få lite ensamtid med tösen mellan varven =) och snart kommer vi ju få överflöd med tid tillsammans. Då är det inte så dumt att ha lite bättre koll på hur man bäst sysselsätter en myror-i-brallan-tjej..!
Hej hej så länge!
Detta är så klart inte Bebben, men den ser tydligen ut ungefär såhär nu...otroligt..!
Det är nåt som rör sig i magen...
...och det är inte bara gaser i längre..!
I helgen kände jag för första gången hur Bebben rörde sig därinne! Jag har väntat på det, men det kändes inte så som många beskrivit, som fladder eller bubblor. Det kändes mer som ett kraftigare pulsslag i magen. Troligen har jag missat den där tiden då det kändes fladder, kanske missförstått det som en fjärt på väg ut haha men nu känns det på allvar när gymnastiklektionen börjar. Trycker man på magen så kommer det ibland gensvar i form av en liten söt knuff..! Så himla ball! I kväll fick till och med Franz bli delaktig för första gången. Han la huvudet på magen och lyssnade - plötsligt reagerar han på en knuff som jag trodde att bara jag kunde känna =) han hörde hur det rörde sig! Han fick en box i örat, bokstavligen. Härligt att även lille pappsen kan få vara med och "känna" hur vår bebis lever och växer inne i min mage. Inte för att det går missta sig på att den växer när man kikar på utsidan av mig...för nu har det börjat synas rätt rejält =) vilket också känns mysigt! Än är jag varken toktjock, toktung eller nåt sånt - jag mår prima! Så underbart! Alla säger åt mig att passa på att njuta ordentligt nu och det GÖR jag..!
Nu kan jag inte gå in i en klädaffär längre utan att ta en vända förbi bebiskläderna för att kika och längta. Jag har dock lovat Franz att lugna mig lite...i alla fall till vecka 30. Men visst är jag galet sugen, det kan jag inte säga annat!
Nu är det dags för sängen =) en katt vid fötterna, en underbar man tätt bakom ryggen med sin hand på min mage och en bebis som rultar omkring innan läggdags...
Dagens känsla: LYCKA
Sov gott - stor kram!
I helgen kände jag för första gången hur Bebben rörde sig därinne! Jag har väntat på det, men det kändes inte så som många beskrivit, som fladder eller bubblor. Det kändes mer som ett kraftigare pulsslag i magen. Troligen har jag missat den där tiden då det kändes fladder, kanske missförstått det som en fjärt på väg ut haha men nu känns det på allvar när gymnastiklektionen börjar. Trycker man på magen så kommer det ibland gensvar i form av en liten söt knuff..! Så himla ball! I kväll fick till och med Franz bli delaktig för första gången. Han la huvudet på magen och lyssnade - plötsligt reagerar han på en knuff som jag trodde att bara jag kunde känna =) han hörde hur det rörde sig! Han fick en box i örat, bokstavligen. Härligt att även lille pappsen kan få vara med och "känna" hur vår bebis lever och växer inne i min mage. Inte för att det går missta sig på att den växer när man kikar på utsidan av mig...för nu har det börjat synas rätt rejält =) vilket också känns mysigt! Än är jag varken toktjock, toktung eller nåt sånt - jag mår prima! Så underbart! Alla säger åt mig att passa på att njuta ordentligt nu och det GÖR jag..!
Nu kan jag inte gå in i en klädaffär längre utan att ta en vända förbi bebiskläderna för att kika och längta. Jag har dock lovat Franz att lugna mig lite...i alla fall till vecka 30. Men visst är jag galet sugen, det kan jag inte säga annat!
Nu är det dags för sängen =) en katt vid fötterna, en underbar man tätt bakom ryggen med sin hand på min mage och en bebis som rultar omkring innan läggdags...
Dagens känsla: LYCKA
Sov gott - stor kram!
Här är Bebbens i sitt lilla hus, vecka 20, ca. 25 cm lång
Vi ska få en liten bebis..!
Så, då var det officiellt i alla hörn av vår bekantskapskrets, äntligen! Det har inte varit lätt att hålla det hemligt för allmänheten i nästan 20 veckor..! Man vill ju inget annat än berätta för hela världen hur man känner =) så klart, de viktigaste personerna har ju vetat länge, men nu vet även mina kollegor, diverse bekantingar och övriga som kommer påverkas av att jag snart ska vara hemma i ett år. Igår berättade jag för min klass och deras föräldrar att jag har en liten bebis i min mage och bara ska jobba några månader efter jul. Fastän de bara är 9 år så var det ett par stycken som redan börjat fundera på hur det stod till med mig...för det börjar verkligen synas en liten kula nu. De artiga ungarna hade inte vågat fråga, för man vet ju inte om det bara är fikakakor där inne, eller kanske nåt mer..! Äntligen kan jag börja gå i vilka kläder jag vill och vara så där härligt stolt över min goa mage haha det är fånigt det där, men jag tycks aldrig tröttna på att gosa med magen numera - detsamma gäller min fina karl =) han är mer mån om mig än nånsin och klappar, känner och pussar på Pyrets lilla boningsplats när än tillfälle ges. Åh, va mysigt det är..! Bara tanken gör mig visst alldeles varm o glad...nä, kort och gott - livet är underbart just nu och jag är lyckligare än någonsin! Jag tror inte att det finns några bekymmer i världen som kan ta bort den känslan.
Det är verkligen härligt att längta efter något tillsammans med någon man älskar. Speciellt ett litet barn, något som vi verkligen vill ha..! Hur vi ska få plats med det i vårt lilla kryp-in-hus är en annan femma. Men ni vet hur det heter: Finns det hjärterum, så... =) och det ska gudarna veta, att hjärterum det finns det..! Det är lite extra spännande med en bebis när det finns ett syskon också =) vi gör vårt bästa för att få lilltjejen att förstå vad som finns i Kajsas mage...hon vet att "det är en bebis där inne", men om hon har greppat hela bilden? Det vet jag inte haha hon sa här om dagen att hon helst ville ha en syster. När jag frågade varför sa hon nåt i stil med: "För att det är roligare att leka med tjejer och jag vill leka med bebisen när det kommit ut". Så jag misstänker att hon tror att bebisen kommer ut, lekklar och färdig =) som tur är så har vi ju min brors tös att prata om och hänvisa till. Hon är drygt 4 månader nu, men var bara 2 månader sist de träffades. Och hon är ju inte så skoj...tycker inte Moa i alla fall... "Hon sover ju bara hela tiden" hihi...tja, det bli nog bra med det också.
Nu ska jag bjuda in muraren Franz på lite kaffe och nybakad kladdis...mumma..!
På återseende!
PUSSpåer!
Det är verkligen härligt att längta efter något tillsammans med någon man älskar. Speciellt ett litet barn, något som vi verkligen vill ha..! Hur vi ska få plats med det i vårt lilla kryp-in-hus är en annan femma. Men ni vet hur det heter: Finns det hjärterum, så... =) och det ska gudarna veta, att hjärterum det finns det..! Det är lite extra spännande med en bebis när det finns ett syskon också =) vi gör vårt bästa för att få lilltjejen att förstå vad som finns i Kajsas mage...hon vet att "det är en bebis där inne", men om hon har greppat hela bilden? Det vet jag inte haha hon sa här om dagen att hon helst ville ha en syster. När jag frågade varför sa hon nåt i stil med: "För att det är roligare att leka med tjejer och jag vill leka med bebisen när det kommit ut". Så jag misstänker att hon tror att bebisen kommer ut, lekklar och färdig =) som tur är så har vi ju min brors tös att prata om och hänvisa till. Hon är drygt 4 månader nu, men var bara 2 månader sist de träffades. Och hon är ju inte så skoj...tycker inte Moa i alla fall... "Hon sover ju bara hela tiden" hihi...tja, det bli nog bra med det också.
Nu ska jag bjuda in muraren Franz på lite kaffe och nybakad kladdis...mumma..!
På återseende!
PUSSpåer!
Bilden är tagen på Kreta...då var bebisen bara 7 veckor..!
Höst - i år igen
Nu är sommaren förbi på allvar...löven börjar skifta färg, vinden tilltar, sommargarderoben byts ut mot höstens, första förkylningen är avklarad, pelletspannan nere i källaren har fått testa sin on-knapp och höstterminen på jobbet är i full gång! Man vet, att det bara säger POFF - så är det julafton. Närmare bestämt så är det nästan på dagen exakt 13 veckor kvar till jul. Det betyder 91 dagar. Det låter inte speciellt mycket alls. Men, jag längtar faktiskt till julstämning och nyårsmys i år =) lite extra på nåt vis. Advent i mörker och kyla =)
Men. Det är ju också de levande ljusens och mysigheternas tid...man kan dricka goda teer, se en kvällsfilm med den man tycker om, skaka loss tillsammans med en nyinköpt leksak (tillhörande TV:n), pyssla o pärla med lilltjejen, ta långa promenader och sparka omkring löv, gå hem och mysa ner sig i soffan med en spännande bok och, tja en massa saker som man inte är lika sugen på när det är sommar helt enkelt. Hösten är för mig lite som att växla ner från 6:an till 3:an...och gå på sparlåga hemma när det gäller saker som man "måste" göra...även om det är fullt ös på jobbet just denna tid förstås. Nä, dags att komma till ro - fokusera på det som är viktigt. Och då menar jag det som verkligen är viktigt.
Just idag ska jag och min kärlek börja att leva våra liv lite annorlunda. Inte mycket, men lite. Igår hade vi kvällsmys med kombinerad sockerchock för sista gången på länge. Två år tillsammans med min fina, underbara man =) det var man ju "tvungen" att fira med nåt riktigt smaskigt och gott och samtidigt avnjuta 2 avsnitt True Blood. Men nu, nu är det slut med det. Smaskandet alltså. I övrigt handlar det även om att skaffa lite ny, frisk livskraft genom rörelse. Vi har lite olika planer, men ändock fina planer för hur det ska gå till.
Kort och gott - från och med idag kommer familjen Baier-Jarl att ha en sundare livsstil. Min blogg får vittna om detta och skämmes Kajsa om du ljuger för dig själv..! Vem sjutton ska du då kunna lita på?
Inför den kommande hösten känner jag:
Men. Det är ju också de levande ljusens och mysigheternas tid...man kan dricka goda teer, se en kvällsfilm med den man tycker om, skaka loss tillsammans med en nyinköpt leksak (tillhörande TV:n), pyssla o pärla med lilltjejen, ta långa promenader och sparka omkring löv, gå hem och mysa ner sig i soffan med en spännande bok och, tja en massa saker som man inte är lika sugen på när det är sommar helt enkelt. Hösten är för mig lite som att växla ner från 6:an till 3:an...och gå på sparlåga hemma när det gäller saker som man "måste" göra...även om det är fullt ös på jobbet just denna tid förstås. Nä, dags att komma till ro - fokusera på det som är viktigt. Och då menar jag det som verkligen är viktigt.
Just idag ska jag och min kärlek börja att leva våra liv lite annorlunda. Inte mycket, men lite. Igår hade vi kvällsmys med kombinerad sockerchock för sista gången på länge. Två år tillsammans med min fina, underbara man =) det var man ju "tvungen" att fira med nåt riktigt smaskigt och gott och samtidigt avnjuta 2 avsnitt True Blood. Men nu, nu är det slut med det. Smaskandet alltså. I övrigt handlar det även om att skaffa lite ny, frisk livskraft genom rörelse. Vi har lite olika planer, men ändock fina planer för hur det ska gå till.
Kort och gott - från och med idag kommer familjen Baier-Jarl att ha en sundare livsstil. Min blogg får vittna om detta och skämmes Kajsa om du ljuger för dig själv..! Vem sjutton ska du då kunna lita på?
Inför den kommande hösten känner jag:
förväntan, glädje, lugn, iver och tacksamhet
Men, vad sitter jag här och skriver för, dags att skrida till verket. Idag är jag hemma och är sjukskriven p.g.a mystiska smärtor i min kropp (väljer att inte beskriva dem närmare här) men om jag rör mig i korta intervall och tänker på HUR jag rör mig hela tiden så ska jag nog kunna rensa ur skafferiet på s.k dålig mat. I övrigt bir det mycket ryggläge och lite healing från insidan istället =)
hey ho - let's go!
Men, vad sitter jag här och skriver för, dags att skrida till verket. Idag är jag hemma och är sjukskriven p.g.a mystiska smärtor i min kropp (väljer att inte beskriva dem närmare här) men om jag rör mig i korta intervall och tänker på HUR jag rör mig hela tiden så ska jag nog kunna rensa ur skafferiet på s.k dålig mat. I övrigt bir det mycket ryggläge och lite healing från insidan istället =)
hey ho - let's go!
Dags att leva lite ö-liv
Nu är det äntligen bestämt att vi kommer iväg på lite härlig och välbehövlig ledighet tillsammans =) jag tror att 2 veckor på Kreta kan göra underverk för själen...ligga på stranden och läsa böcker, bada, snorkla, äta smaskig grekisk mat, stoppa i sig mängder av glass, mysa framför solnedgångar och bara ta dagen som den kommer. Ingen tid att passa, inga planer som kan kraschas. Att sen göra detta tillsammans med mannen man älskar gör ju inget av det sämre direkt =) well, det ska kort och gott bli skönt att komma bort ett litet tag innan arbetslivet blir verklighet åter igen...
I övrigt så går vårt altanbygge sakta med säkert framåt. Tyvärr har byggnadsherren fått en släng av flunsa...därmed ligger det lite och flyter nu innan resan. Och jag hoppas SÅ att han känner sig bättre i morgon. Inget skoj att resa med feberfrossa. Eller landa med värk i kroppen. Han får ju dock 2 veckor att kurera sig sen =) så jag är hoppfull.
Nu ska vi se tisdagsfilmen...
Hörs efter Kreta! =D
I övrigt så går vårt altanbygge sakta med säkert framåt. Tyvärr har byggnadsherren fått en släng av flunsa...därmed ligger det lite och flyter nu innan resan. Och jag hoppas SÅ att han känner sig bättre i morgon. Inget skoj att resa med feberfrossa. Eller landa med värk i kroppen. Han får ju dock 2 veckor att kurera sig sen =) så jag är hoppfull.
Nu ska vi se tisdagsfilmen...
Hörs efter Kreta! =D
Nästa stora steg...
...nu är äntligen grävmaskinen här!
Kl 7:30 började gräsmattan på baksidan att sakteligen försvinna. Det är strålande solsken och världens bästa grävarväder =) det känns så skönt att det efterlängtade altan/carport-bygget är igång nu..! Vi kan redan se att det kommer bli hur bra som helst.
I övrigt är saker och ting super =)
Det är solsken, sommar och mycket snart semester! Och vi har en del mysiga planer framöver. Vi ska ge ballongflygningen en chans till, vi tänker: 4:e gången gillt! Och då ska vi även passa på att träffa min lilla fina brorsdotter Polly igen! Är helt makalöst mysigt att till slut ha blivit faster..! Hon e en riktigt liten godisbit. Ser fram emot det besöket massor. Sedan ska vi vara en del i Jönköping och hälsa på släkt o vänner och bada i Vättern! Sedan ska vi åka till Kreta och baaara vila upp oss =)
Igår fyllde lilltjejen 3 år! Vi firade med buller och bång, tårta och sång hihi hela släkten var här och ville pussas o kramas och hon fick så många fina, bra och användbara saker. Det var en mycket nöjd unge som somnade sött i sin säng igår.
Det är solsken, sommar och mycket snart semester! Och vi har en del mysiga planer framöver. Vi ska ge ballongflygningen en chans till, vi tänker: 4:e gången gillt! Och då ska vi även passa på att träffa min lilla fina brorsdotter Polly igen! Är helt makalöst mysigt att till slut ha blivit faster..! Hon e en riktigt liten godisbit. Ser fram emot det besöket massor. Sedan ska vi vara en del i Jönköping och hälsa på släkt o vänner och bada i Vättern! Sedan ska vi åka till Kreta och baaara vila upp oss =)
Igår fyllde lilltjejen 3 år! Vi firade med buller och bång, tårta och sång hihi hela släkten var här och ville pussas o kramas och hon fick så många fina, bra och användbara saker. Det var en mycket nöjd unge som somnade sött i sin säng igår.
För tillfället har jag inte längre något "fast" jobb, utan springvickar när jag får. Idag har jag inte fått några samtal om arbete och kan därmed vara hemma och dokumentera hur arbetet på baksidan fortskrider. Det är så himla kul att ha senare. Tror jag ska göra ett renoveringsalbum, börjar ju bli en del foton att sätta i det. Kök, vardagsrum, sovrum, trappa (snart) och så småningom altan - och avslutningsvis renovering av källaren (med tvättstuga och lite mer...). Och jag klagar förstås inte över att vara ledig en dag som denna...26° i skuggan...najsigt =)
Tack o hej för mig!
Tack o hej för mig!
Här är en bild på min underbara lilla brorsdotter Polly
Så var det måndag igen
Konstigt det där, att det alltid känns lika mystiskt jobbigt att gå upp varje måndag. Men som tur är kommer man ju trots allt alltid upp i alla fall =) och nu är även denna måndag avklarad!
Jag har varit första dagen på en landsbygdsskola utanför Oskarshamn idag =) ska vikariera där en vecka och se om det känns skoj! Och det gör det redan. Jag har ju de senaste månaderna arbetat på förskola och småbarnsavdelning, vilket är lite annat än att vara lärare. Det har dock känts lite som semester om jag ska vara ärlig...ingen planering, inga lektioner, inga konflikter att lösa (i alla fall inte av det jobbiga slaget, typ kompis-skitsnack och annat förfjortistjaffs), inga sena kvällar med uppgifter att rätta och bedömma osv osv...bara passa söta, goa små småttingar som bara vill ha uppmärksamhet, kärlek och nån som byter deras blöja, samt ger dem mat att i förlängningen fylla den med =) den mesta planering jag gjort denna termin är vad jag ska sjunga på sångsamlingen...så gött och så mysigt! Men om sanningen ska fram så saknar jag ändå lite mer utmaning i min vardag. Har sökt ett nytt jobb som lärare närmre där jag bor och får i morgon svar på om jag får det jobbet..! Hade varit sååå skoj! Håll gärna tummarna, ni goa folk som läser min blogg =)
Helgen gick åt till trädgårdsröjning av alla de slag. Vår trädgård är inte så skoj just nu, och värre lär det ju bli när grävmaskinen fått gå lös i vår...men nu kan i alla fall våra tulpanknoppar komma upp lite enklare =) åh va jag längtar till den underbara våren, med grönska och blommor av alla sorter! Jag kunde inte låta bli att tjuvstarta lite och plantera lite penséer, påskliljor, murgröna och pärlhyacint i mina krukor på trappen =) bliv plötsligt ett snäpp mysigare att komma hem..! Ett färgglatt välkomnande.
Idag fick jag även hämta lilla skruttan på dagis igen =) härligt att ha henne hemma - hon sätter sannerligen fart på tillvaron numera =) faster Mia kom på besök också, vilket alltid är lika trevligt!
Ha en fin vecka kära vänner!
Massa kramar från en gris, en ko och en Kristdalabo
Jag har varit första dagen på en landsbygdsskola utanför Oskarshamn idag =) ska vikariera där en vecka och se om det känns skoj! Och det gör det redan. Jag har ju de senaste månaderna arbetat på förskola och småbarnsavdelning, vilket är lite annat än att vara lärare. Det har dock känts lite som semester om jag ska vara ärlig...ingen planering, inga lektioner, inga konflikter att lösa (i alla fall inte av det jobbiga slaget, typ kompis-skitsnack och annat förfjortistjaffs), inga sena kvällar med uppgifter att rätta och bedömma osv osv...bara passa söta, goa små småttingar som bara vill ha uppmärksamhet, kärlek och nån som byter deras blöja, samt ger dem mat att i förlängningen fylla den med =) den mesta planering jag gjort denna termin är vad jag ska sjunga på sångsamlingen...så gött och så mysigt! Men om sanningen ska fram så saknar jag ändå lite mer utmaning i min vardag. Har sökt ett nytt jobb som lärare närmre där jag bor och får i morgon svar på om jag får det jobbet..! Hade varit sååå skoj! Håll gärna tummarna, ni goa folk som läser min blogg =)
Helgen gick åt till trädgårdsröjning av alla de slag. Vår trädgård är inte så skoj just nu, och värre lär det ju bli när grävmaskinen fått gå lös i vår...men nu kan i alla fall våra tulpanknoppar komma upp lite enklare =) åh va jag längtar till den underbara våren, med grönska och blommor av alla sorter! Jag kunde inte låta bli att tjuvstarta lite och plantera lite penséer, påskliljor, murgröna och pärlhyacint i mina krukor på trappen =) bliv plötsligt ett snäpp mysigare att komma hem..! Ett färgglatt välkomnande.
Idag fick jag även hämta lilla skruttan på dagis igen =) härligt att ha henne hemma - hon sätter sannerligen fart på tillvaron numera =) faster Mia kom på besök också, vilket alltid är lika trevligt!
Ha en fin vecka kära vänner!
Massa kramar från en gris, en ko och en Kristdalabo
Underbara, fina, härliga penséer =) ni gör mig glad!
Fortsatt diet och planerad löpträning
Efter 12 nyttiga, kalorisnåla dagar så mår jag toppen! Magen är i form inifrån och ut och siffrorna på vågen har förändrats med -2 kg. Jag har lyckats att hålla mig helt och hållet från allt vad godis och kakor heter, ända till igår..! Efter att jag och Franz sabbat vår diet med att frossa på pizzeria på hemvägen så kände vi att vi lika gärna kunde frossa lite mer. Köpte en stor påse "natur"godis och chokladkaka och påskmust..! Satan va gott det var att smälla i sig gosaker en kväll när man inte gjort det på länge =) men onda ting brukar oftast hinna ifatt en...och detta hann ifatt oss redan nästkommande morgon. Vi hade ont i magen båda två och kände oss rätt...sunkiga och nästan bakis haha well, det är ju bra att man äntligen insett vad kroppen mår bra av. Inte för att det är ett förvånande resultat, men man måste påminna sig ibland. Så vi ska fortsätta med vår diet och bra mat ett tag till. Nu börjar isar och smältvatten försvinna också, och då ska vi tydligen (enligt Franz) börja springa i skogen...herregud, springa är inte min grej, men visst - det kanske kan bli. Vore ingen dum grej för figuren i alla fall =) jag får nog bita i det sura äpplet i vår tror jag...har anmält mig till Margareta-loppet i Kalmar den 25:e maj med =) så det är väl bara att börja träna!
Tyvärr har jag vart sjuk sen i tisdags kväll, feber med ont i halsen och annat jäkelskap...mår lite bättre idag så jag hoppas jag kan gå till jobbet i morgon. Wish me luck klockan 9:30 i morgon också, för då ska jag på en arbetsintervju..! Hade vart underbart att få detta jobb - en vändpunkt i livet igen skulle man kunna säga =)
Dags att stoppa i sig lite näring igen...det här att komma ihåg att stoppa i sig något var tredje timma är svårt ibland, speciellt när man bara ligger i soffan hela dagen. Men visst hjälper det mot The evil Godissuget. Lite. Sedan krväs det en del mentalt blockerande också...får se hur länge det håller. Mitt mål är att bara äta godis och snaskisar en dag i veckan och prompt tvinga mig till en mils löprunda om jag bryter detta. Och det vill jag ju inte...inte så ofta i alla fall =)
Ha en skön vecka - äntligen är våren HÄR! (För att stanna får man hoppas...)
KRAM och hej!
Man ska väl sikta mot trädtopparna om man vill nå stjärnorna..?
Detta känns som en bra mental bild att sträva mot...
Nu fattas bara den underbara stranden att träna på hihi
En vändpunkt i livet, eller två
Så. Då är vi ääntligen inne i mars. En vinter/vårmånad. Vilket tar mig fram till vändpunkt 1: som betyder färre minusgrader, mer sol och mer energi i kroppen =) det räcker ju att bara vakna på morgonen för att känna att lusten till allt möjligt blivit större...och det tänkte jag fira med vändpunkt 2, nämligen: sluta äta godis o stuff, börja träna/promenera/äta sundare och därmed fixa ÄNNU mer energi..! Bra va?
Jag är i alla fall riktigt stolt över mig själv =)
Jag började i lördags, äter i genomsnitt 1500 kalorier mindre/dag och är fortfarande helt "vit" från onödiga sockertillskott. Vilket kan te sig märkligt kanske, med tanke på att socker är vitt...men, själva poängen är att jag verkligen bestämt mig den här gången! Jag har samlat kärlekskilon i ett år och nu ska de BORT. Om det innebär ett "kortvarigt" godis, glas och kakstopp - må så vara. Det gäller ju bara att undvika farorna som lurar där i skuggorna...som Shell på vägen hem, skafferiet fyllt med kex o gosaker, frysen full av glass, kakfikastunder med vännerna, varma mackorna till kvällsfilmen osv osv..."BARA". Jaja, jag kommer nog klara det - with a little help from my friends =) och mycket hjälp från min älskling...och vad är en biskvi jämfört med ett äpple? Förutom krämig, hårdkladdig och vansinnigt god? Nä, en biskvi är ju ingenting, det förstår ju vem som helst.
Dags att hoppa i säng nu, jäkligt nöjd med att veta att jag införskaffat en finfin motståndskraft mot The Sugar och bara ätit runt 1000 kalorier idag! I morgon blir det att hoppa upp 4:30, då jobbet börjar kl 6:15...det är tidigt det...men så får man också sluta tidigt också dessa tidiga dar =) då är det verkligen värt med en tidig morgon!
Kram o gonatt mina vänner..!
Jag är i alla fall riktigt stolt över mig själv =)
Jag började i lördags, äter i genomsnitt 1500 kalorier mindre/dag och är fortfarande helt "vit" från onödiga sockertillskott. Vilket kan te sig märkligt kanske, med tanke på att socker är vitt...men, själva poängen är att jag verkligen bestämt mig den här gången! Jag har samlat kärlekskilon i ett år och nu ska de BORT. Om det innebär ett "kortvarigt" godis, glas och kakstopp - må så vara. Det gäller ju bara att undvika farorna som lurar där i skuggorna...som Shell på vägen hem, skafferiet fyllt med kex o gosaker, frysen full av glass, kakfikastunder med vännerna, varma mackorna till kvällsfilmen osv osv..."BARA". Jaja, jag kommer nog klara det - with a little help from my friends =) och mycket hjälp från min älskling...och vad är en biskvi jämfört med ett äpple? Förutom krämig, hårdkladdig och vansinnigt god? Nä, en biskvi är ju ingenting, det förstår ju vem som helst.
Dags att hoppa i säng nu, jäkligt nöjd med att veta att jag införskaffat en finfin motståndskraft mot The Sugar och bara ätit runt 1000 kalorier idag! I morgon blir det att hoppa upp 4:30, då jobbet börjar kl 6:15...det är tidigt det...men så får man också sluta tidigt också dessa tidiga dar =) då är det verkligen värt med en tidig morgon!
Kram o gonatt mina vänner..!
