Det är nåt som rör sig i magen...

...och det är inte bara gaser i längre..!

I helgen kände jag för första gången hur Bebben rörde sig därinne! Jag har väntat på det, men det kändes inte så som många beskrivit, som fladder eller bubblor. Det kändes mer som ett kraftigare pulsslag i magen. Troligen har jag missat den där tiden då det kändes fladder, kanske missförstått det som en fjärt på väg ut haha men nu känns det på allvar när gymnastiklektionen börjar. Trycker man på magen så kommer det ibland gensvar i form av en liten söt knuff..! Så himla ball! I kväll fick till och med Franz bli delaktig för första gången. Han la huvudet på magen och lyssnade - plötsligt reagerar han på en knuff som jag trodde att bara jag kunde känna =) han hörde hur det rörde sig! Han fick en box i örat, bokstavligen. Härligt att även lille pappsen kan få vara med och "känna" hur vår bebis lever och växer inne i min mage. Inte för att det går missta sig på att den växer när man kikar på utsidan av mig...för nu har det börjat synas rätt rejält =) vilket också känns mysigt! Än är jag varken toktjock, toktung eller nåt sånt - jag mår prima! Så underbart! Alla säger åt mig att passa på att njuta ordentligt nu och det GÖR jag..!

Nu kan jag inte gå in i en klädaffär längre utan att ta en vända förbi bebiskläderna för att kika och längta. Jag har dock lovat Franz att lugna mig lite...i alla fall till vecka 30. Men visst är jag galet sugen, det kan jag inte säga annat!

Nu är det dags för sängen =) en katt vid fötterna, en underbar man tätt bakom ryggen med sin hand på min mage och en bebis som rultar omkring innan läggdags...

Dagens känsla: LYCKA

Sov gott - stor kram!

Här är Bebbens i sitt lilla hus, vecka 20, ca. 25 cm lång


Vi ska få en liten bebis..!

Så, då var det officiellt i alla hörn av vår bekantskapskrets, äntligen! Det har inte varit lätt att hålla det hemligt för allmänheten i nästan 20 veckor..! Man vill ju inget annat än berätta för hela världen hur man känner =) så klart, de viktigaste personerna har ju vetat länge, men nu vet även mina kollegor, diverse bekantingar och övriga som kommer påverkas av att jag snart ska vara hemma i ett år. Igår berättade jag för min klass och deras föräldrar att jag har en liten bebis i min mage och bara ska jobba några månader efter jul. Fastän de bara är 9 år så var det ett par stycken som redan börjat fundera på hur det stod till med mig...för det börjar verkligen synas en liten kula nu. De artiga ungarna hade inte vågat fråga, för man vet ju inte om det bara är fikakakor där inne, eller kanske nåt mer..! Äntligen kan jag börja gå i vilka kläder jag vill och vara så där härligt stolt över min goa mage haha det är fånigt det där, men jag tycks aldrig tröttna på att gosa med magen numera - detsamma gäller min fina karl =) han är mer mån om mig än nånsin och klappar, känner och pussar på Pyrets lilla boningsplats när än tillfälle ges. Åh, va mysigt det är..! Bara tanken gör mig visst alldeles varm o glad...nä, kort och gott - livet är underbart just nu och jag är lyckligare än någonsin! Jag tror inte att det finns några bekymmer i världen som kan ta bort den känslan. 


Det är verkligen härligt att längta efter något tillsammans med någon man älskar. Speciellt ett litet barn, något som vi verkligen vill ha..! Hur vi ska få plats med det i vårt lilla kryp-in-hus är en annan femma. Men ni vet hur det heter: Finns det hjärterum, så... =) och det ska gudarna veta, att hjärterum det finns det..! Det är lite extra spännande med en bebis när det finns ett syskon också =) vi gör vårt bästa för att få lilltjejen att förstå vad som finns i Kajsas mage...hon vet att "det är en bebis där inne", men om hon har greppat hela bilden? Det vet jag inte haha hon sa här om dagen att hon helst ville ha en syster. När jag frågade varför sa hon nåt i stil med: "För att det är roligare att leka med tjejer och jag vill leka med bebisen när det kommit ut". Så jag misstänker att hon tror att bebisen kommer ut, lekklar och färdig =) som tur är så har vi ju min brors tös att prata om och hänvisa till. Hon är drygt 4 månader nu, men var bara 2 månader sist de träffades. Och hon är ju inte så skoj...tycker inte Moa i alla fall... "Hon sover ju bara hela tiden" hihi...tja, det bli nog bra med det också. 

Nu ska jag bjuda in muraren Franz på lite kaffe och nybakad kladdis...mumma..! 

På återseende!
PUSSpåer!

Bilden är tagen på Kreta...då var bebisen bara 7 veckor..!


RSS 2.0