Äntligen vill Bebben komma ut..!

Hej hallå!

Det har verkligen tagit sin lilla tid att komma i fas med allt som händer kring en bebis =) först nu känner jag att jag har ro att sätta mig ner och blogga en stund. Mycket har hänt och jag tycker redan att min lilla bebis har blivit en stor tjej..!

Jag börjar med förlossnigen, som överlag gick mycket bra..! Och snabbt! Jag vill börja historien med att berätta att jag innan förlossnigen bestämt mig för att jag ville försöka föda utan smärtlindring i form av sprutor och dropp. Tens, lustgas, värmedyna och akupunktur stod på listan. Jag hade bett Franz att försöka prata mig ur en eventuell svacka och peppa mig att fortsätta kämpa utan smärtlindring. Stackaren...hur säger man det till en kvinna mitt i smärtan..?

Jag hade inte haft mycket förvärkar innan de riktiga värkarna satte igång, så på tisdagen kl 8:30 när jag började se tecken på att det kanske var på gång så blev jag nästan chockad. Först inget, sen allt! Vid 9:30 pratade jag med Franz om att jag inte orkade fixa med lunch, för jag hade lite förvärkar (som jag då trodde). Vid 10:30 pratar vi igen och jag säger åt honom att komma hem, för nu tror jag att det är the real deal..! Det gör ont nu. Jag började klocka värkar runt kl. 9 och de blev regelbundna snabbt. Vid 11 när Franz kommer hem kommer de var 3:e minut. Han lagar lite mat, som jag knappt kunde äta nåt av, packar in saker i bilen och jag står och försöker andas lugnt med TENS-apparaten på full fräs. Vi kommer iväg nån halvtimma senare. Det var mindre skoj att sätta sig i enbil och veta att man hade en timmes bildfärd på tjälskadad skogsväg framför sig. Ren ångest mellan varven.
Vi tog en paus på Franz pappas vägkrog som är ungefär halvvägs - där fick jag första paniken. Jag sa till Franz att det kändes som att ungen kommer ut här och nu - galet vilket tryck man kan ha inifrån. Vi är sedan framme på sjukhuset i Västervik runt 12.30 och eftersom jag får värkar i korridoren får jag direkt komma in på en förlossningssal. Jag håller tummarna att jag ska vara öppen något...man har ju hört så många historier om förstföderskor som kommer in för tidigt och inte är öppna något och får åka hem. Men jag hade så ont, så hade jag inte varit öppen något alls hade jag nog gett upp på stört. Som tur var visade det sig att jag var öppen 4 cm. Gött!

Jag fick på mig alla dosor och grejer för att kolla bebisens puls och mina värkar. Efter någon timma (tidsperspektiven är lite vaga) så började jag trot allt känna att jag kanske inte skulle orka utan smärtlindring. Jag ville att barnmorskorna skulle svara på frågor som, hur länge till ska jag ha ont, hur mycket längre kommer förlossningen att ta om jag får epidural och öppnar jag mig snabbare utan smärtlindring. Hmm, måste jag säga att jag inte fick några bra svar? Det är ungefär här som min sötnos vänligt frågar: är det nu jag ska säga att du ju inte vill ha smärtlindring..? Kajsa: ja, jag veeet att jag sa det, men det gör så ont... Franz: eh...ska jag försöka övertala dig..? Kajsa: ja! Eller nej! Eller jag vet inte... De som känner mig vet att jag är en velapa utan dess like - detta är inget undantag.  Men jag velade under nån timma och sedan när jag väl bestämt mig för att ta den jäkla sprutan så visade det sig att jag var öppen 8 cm..! Därmed fick jag ingen spruta. Så det bestämde sig alldeles självt. Klockan kan vara runt 15-16 när detta pågår.

Jag överdoserar lustgasen gång på gång, vimsar och pratar strunt. Men enligt Franz beter jag mig mycket bra och är inte så elak som han fasade för att jag skulle kunna blivit. Min fina man är jätteduktig han med..! Han håller sig på benen, masserar ryggen, kollar läget, peppar, kramas, ger mig saft, håller kräkspåsen...vet inte hur jag hade klarat det utan honom. Skoja att detta är det ultimata kärlekstestet - det finns inte många hemligheter kvar sen, man har blottat alla kroppsbehov, alla känslor, allt..! Det är skönt att veta att vi klarade det =)
De sista timmarna är riktigt jobbiga. Men tiden går ändå overkligt snabbt på nåt sjukt vis. Jag hade ingen aning om att jag besatt en sån kapacitet att hantera så mycket smärta under så många timmar och sedan ändå ha kraft kvar på slutet.

Det var en fantastisk känsla när barnmorskan säger att det är dags att börja krysta..! Jag hinner tänka, att snart är det över. Men insåg snabbt att det ju var en del jobb kvar fram till dess. Jag och bebisen kämpar i nästan 30 minuter och sedan bestämmer de att vi ska ta hjälp av sugklocka...skönt tänkte jag, utan att begripa vad det verkligen innebar. Den smärtan som sedan följde var den mest smärtsamma under hela händelseförloppet. Jag skrek till barnmorskan: vad i helvete gör du nu?? Det gör så ooont! Hon svarar (typ): var tyst nu! Tänk på din bebis, den måste ut nu! Det är inte långt kvar. Okej tänkte jag...och hon hade rätt. Sugklockan lossnade dock en gång och fick sättas dit igen, men ett par krystvärkar senare (kl. 19:19) fick jag upp min kladdiga fining på magen..! Navelsträngen klipptes genast och jag fick bara njuta av henne i 15 sek innan de tog med henne och Franz ut ur rummet. Hon var lite tagen och behövde extra syrgas och lite annat smått och gott.

Känslan då de kom tillbaka till rummet igen, pappa Franz och vår lilla dotter...nästintill obeskrivlig. Magisk. Overklig. Underbar. Det var den bästa smärtlindringen av alla då 2 morskor satt vid mitt sköte och sydde och knypplade.

Det är verkligen en otrolig upplevelse att föda barn - och jag är makalöst stolt över mig själv att jag klarade det utan att behöva använda smärtlindring som kunde påverkat bebisen...precis som jag önskade innan förlossnigen..! Nu vet jag hur det känns och kan räkna in mig i mammagruppen som kan säga om andra smärtor: äh, det är inget i jämförelse med att föda barn!

Tänkte att det skulle blivit en kortfattad historia, men så här fick det bli =) tack för att du läst och delat min mest fantastisk upplevelse med mig..!



Alma, en dag

Född 13 mars kl. 19:19
Vikt: 3860 gram  Längd: 49 cm

♥  ♥  ♥


40 veckor + 3 dagar

Jahopp. Tick tack tick tack...dagarna pyser långsamt vidare. 

Magen har förflyttat sig markant nedåt, vilket ju är i rätt riktning. Bebben rör som den ska ska, antar jag (dvs mycket). Allt är klart här hemma, Franz är på jobbet och Moa är på dagis. Den kan komma NÄR den vill nu =) finns bara en sak som är "bra" med att den väntar lite och det är det faktum att jag nu åkt på förkylningen jag fasat för de sista veckorna. Resten av familjen har haft influensan, med feber och allt. De är som tur är friska nu. Jag verkar än så länge bara fått förkylning med ont i halsen o huvudet, snorig näsa och små, små feberkänningar. Äter frukt, dricker c-vitamin, sover och vilar om vartannat, tar panodil med lämpliga mellanrum...vill gärna må lite bättre den dagen Bebben bestämmer sig för att komma till världen utanför..! Hur ska man fixa det här annars? När man blir helt slut bara av att gå uppför trapporna? Hm...tja, det lär väl få gå ändå antar jag =)

Nu har jag precis käkat min lilla mellis, bestående av kesella och bär...chokladen i skåpet lockar, pockar, ja rent av skriker på mig: "Ääät mig! Jag är goood, I know that you know it...". Hmm, socker är väl också bra va? Uppiggande? =) kanske ska ta mig en kopp kaffe, med extra mjölk och så den där gastande chokladbiten...med kokos i...mm, så får det bli.

Det mest tråkiga med den här dagens kråksång är att solen gassar ute...hade så mycket hellre haft bebisen UTANFÖR min kropp nu. Då kunde vi gått på promenad alla fyra. Fikat i lekparken. Ätit lunch på altanen. Men men, den som väntar på nåt gott heter det ju...jäkla ordspråk =)

Nä, nu får det bli kaffe och choklaaa, så kanske jag blir extra glaaa =)
HEJ!


Pappa och Moa fixar till ett ansikte på Bebben =) visst blev det fint?


Dan före utploppardan =)

Idag är det fredagen den 2 mars. I morgon är Bebben MER än välkommen ut =) Mamma Kajsa är sprickfärdig och så redo hon kan vara. Pappa Franz börjar äntligen friskna till efter influensaattacken och är så redo han kan vara. 

I övrigt mår jag hur bra som helst. Jag känner så klart av trycket neråt allt mer nu, har ont i fogarna, är lite trött i ryggen och har svårt att hitta en bra sovställning, men i det stora hela är jag en glad och tillfreds gravid kvinna =)

Vi var hos barnmorskan i går och fick veta att allt står bra till. Bebben växer som den ska, mamma växer också...har gått upp ca. 15 kg nu. Hon tror att det kommer bli en lång bebis och hon tippade på att den skulle komma ut någon gång nästa vecka. Hon bokade in ett nytt besöksdatum, men tyckte inte vi behövde lägga det på minnet =) vore ju skönt om hon hade rätt..! Har känt av några mer "kraftiga" förvärkar nu, vilket är himla spännande! Det är häftigt att känna att något äntligen är på gång. Har ju gått hemma nu i snart 2 veckor och det har vart gudagott måste jag säga...bara vila och fixa och mysa i lugn och ro. Så, nu är det ju bara att vänta och se när den kommer ut, hur den kommer ut och vem det är som kommer ut =) är så sjuuukt nyfiken..!

Alldeles nyss fick vi vårt nya köksbord hemlevererat också! Så nu har vi gott om plats för besökande släkt och vänner framöver =) ska bli roligt att få ett mer komplett kök. Ett mer färdigt kök. Ett stort bord i ett stort kök, blir perfekt!

Min älskling är just nu inne i stan och köper take-away...mmm...så snajsigt att inte behöva tänka på matlagning i kväll =) och har vi riktig tur så äter vi gott i kväll, sover gott i natt, vaknar utvilade i morgon och får en massa värkar. Åker till sjukhuset och får en liten bebis under dagen =) tänk om man kunde få bestämma själv...

Dags att börja skruva lite möbler då =) roligt, roligt!

Kanske hinner jag skriva igen Före Förlossning, men hoppas snarare på att det blir Efter Förlossning...

Tack och hej, skruvande tjej!

Det är nåt som rör sig i magen...

...och det är inte bara gaser i längre..!

I helgen kände jag för första gången hur Bebben rörde sig därinne! Jag har väntat på det, men det kändes inte så som många beskrivit, som fladder eller bubblor. Det kändes mer som ett kraftigare pulsslag i magen. Troligen har jag missat den där tiden då det kändes fladder, kanske missförstått det som en fjärt på väg ut haha men nu känns det på allvar när gymnastiklektionen börjar. Trycker man på magen så kommer det ibland gensvar i form av en liten söt knuff..! Så himla ball! I kväll fick till och med Franz bli delaktig för första gången. Han la huvudet på magen och lyssnade - plötsligt reagerar han på en knuff som jag trodde att bara jag kunde känna =) han hörde hur det rörde sig! Han fick en box i örat, bokstavligen. Härligt att även lille pappsen kan få vara med och "känna" hur vår bebis lever och växer inne i min mage. Inte för att det går missta sig på att den växer när man kikar på utsidan av mig...för nu har det börjat synas rätt rejält =) vilket också känns mysigt! Än är jag varken toktjock, toktung eller nåt sånt - jag mår prima! Så underbart! Alla säger åt mig att passa på att njuta ordentligt nu och det GÖR jag..!

Nu kan jag inte gå in i en klädaffär längre utan att ta en vända förbi bebiskläderna för att kika och längta. Jag har dock lovat Franz att lugna mig lite...i alla fall till vecka 30. Men visst är jag galet sugen, det kan jag inte säga annat!

Nu är det dags för sängen =) en katt vid fötterna, en underbar man tätt bakom ryggen med sin hand på min mage och en bebis som rultar omkring innan läggdags...

Dagens känsla: LYCKA

Sov gott - stor kram!

Här är Bebbens i sitt lilla hus, vecka 20, ca. 25 cm lång


Vi ska få en liten bebis..!

Så, då var det officiellt i alla hörn av vår bekantskapskrets, äntligen! Det har inte varit lätt att hålla det hemligt för allmänheten i nästan 20 veckor..! Man vill ju inget annat än berätta för hela världen hur man känner =) så klart, de viktigaste personerna har ju vetat länge, men nu vet även mina kollegor, diverse bekantingar och övriga som kommer påverkas av att jag snart ska vara hemma i ett år. Igår berättade jag för min klass och deras föräldrar att jag har en liten bebis i min mage och bara ska jobba några månader efter jul. Fastän de bara är 9 år så var det ett par stycken som redan börjat fundera på hur det stod till med mig...för det börjar verkligen synas en liten kula nu. De artiga ungarna hade inte vågat fråga, för man vet ju inte om det bara är fikakakor där inne, eller kanske nåt mer..! Äntligen kan jag börja gå i vilka kläder jag vill och vara så där härligt stolt över min goa mage haha det är fånigt det där, men jag tycks aldrig tröttna på att gosa med magen numera - detsamma gäller min fina karl =) han är mer mån om mig än nånsin och klappar, känner och pussar på Pyrets lilla boningsplats när än tillfälle ges. Åh, va mysigt det är..! Bara tanken gör mig visst alldeles varm o glad...nä, kort och gott - livet är underbart just nu och jag är lyckligare än någonsin! Jag tror inte att det finns några bekymmer i världen som kan ta bort den känslan. 


Det är verkligen härligt att längta efter något tillsammans med någon man älskar. Speciellt ett litet barn, något som vi verkligen vill ha..! Hur vi ska få plats med det i vårt lilla kryp-in-hus är en annan femma. Men ni vet hur det heter: Finns det hjärterum, så... =) och det ska gudarna veta, att hjärterum det finns det..! Det är lite extra spännande med en bebis när det finns ett syskon också =) vi gör vårt bästa för att få lilltjejen att förstå vad som finns i Kajsas mage...hon vet att "det är en bebis där inne", men om hon har greppat hela bilden? Det vet jag inte haha hon sa här om dagen att hon helst ville ha en syster. När jag frågade varför sa hon nåt i stil med: "För att det är roligare att leka med tjejer och jag vill leka med bebisen när det kommit ut". Så jag misstänker att hon tror att bebisen kommer ut, lekklar och färdig =) som tur är så har vi ju min brors tös att prata om och hänvisa till. Hon är drygt 4 månader nu, men var bara 2 månader sist de träffades. Och hon är ju inte så skoj...tycker inte Moa i alla fall... "Hon sover ju bara hela tiden" hihi...tja, det bli nog bra med det också. 

Nu ska jag bjuda in muraren Franz på lite kaffe och nybakad kladdis...mumma..! 

På återseende!
PUSSpåer!

Bilden är tagen på Kreta...då var bebisen bara 7 veckor..!


Dags att leva lite ö-liv

Nu är det äntligen bestämt att vi kommer iväg på lite härlig och välbehövlig ledighet tillsammans =) jag tror att 2 veckor på Kreta kan göra underverk för själen...ligga på stranden och läsa böcker, bada, snorkla, äta smaskig grekisk mat, stoppa i sig mängder av glass, mysa framför solnedgångar och bara ta dagen som den kommer. Ingen tid att passa, inga planer som kan kraschas. Att sen göra detta tillsammans med mannen man älskar gör ju inget av det sämre direkt =) well, det ska kort och gott bli skönt att komma bort ett litet tag innan arbetslivet blir verklighet åter igen...

I övrigt så går vårt altanbygge sakta med säkert framåt. Tyvärr har byggnadsherren fått en släng av flunsa...därmed ligger det lite och flyter nu innan resan. Och jag hoppas SÅ att han känner sig bättre i morgon. Inget skoj att resa med feberfrossa. Eller landa med värk i kroppen. Han får ju dock 2 veckor att kurera sig sen =) så jag är hoppfull.

Nu ska vi se tisdagsfilmen...

Hörs efter Kreta! =D


Nästa stora steg...

...nu är äntligen grävmaskinen här!
Kl 7:30 började gräsmattan på baksidan att sakteligen försvinna. Det är strålande solsken och världens bästa grävarväder =) det känns så skönt att det efterlängtade altan/carport-bygget är igång nu..! Vi kan redan se att det kommer bli hur bra som helst. 

I övrigt är saker och ting super =)
Det är solsken, sommar och mycket snart semester! Och vi har en del mysiga planer framöver. Vi ska ge ballongflygningen en chans till, vi tänker: 4:e gången gillt! Och då ska vi även passa på att träffa min lilla fina brorsdotter Polly igen! Är helt makalöst mysigt att till slut ha blivit faster..! Hon e en riktigt liten godisbit. Ser fram emot det besöket massor. Sedan ska vi vara en del i Jönköping och hälsa på släkt o vänner och bada i Vättern! Sedan ska vi åka till Kreta och baaara vila upp oss =) 

Igår fyllde lilltjejen 3 år! Vi firade med buller och bång, tårta och sång hihi hela släkten var här och ville pussas o kramas och hon fick så många fina, bra och användbara saker. Det var en mycket nöjd unge som somnade sött i sin säng igår.

För tillfället har jag inte längre något "fast" jobb, utan springvickar när jag får. Idag har jag inte fått några samtal om arbete och kan därmed vara hemma och dokumentera hur arbetet på baksidan fortskrider. Det är så himla kul att ha senare. Tror jag ska göra ett renoveringsalbum, börjar ju bli en del foton att sätta i det. Kök, vardagsrum, sovrum, trappa (snart) och så småningom altan - och avslutningsvis renovering av källaren (med tvättstuga och lite mer...). Och jag klagar förstås inte över att vara ledig en dag som denna...26° i skuggan...najsigt =)

Tack o hej för mig!


Här är en bild på min underbara lilla brorsdotter Polly


Så var det måndag igen

Konstigt det där, att det alltid känns lika mystiskt jobbigt att gå upp varje måndag. Men som tur är kommer man ju trots allt alltid upp i alla fall =) och nu är även denna måndag avklarad!

Jag har varit första dagen på en landsbygdsskola utanför Oskarshamn idag =) ska vikariera där en vecka och se om det känns skoj! Och det gör det redan. Jag har ju de senaste månaderna arbetat på förskola och småbarnsavdelning, vilket är lite annat än att vara lärare. Det har dock känts lite som semester om jag ska vara ärlig...ingen planering, inga lektioner, inga konflikter att lösa (i alla fall inte av det jobbiga slaget, typ kompis-skitsnack och annat förfjortistjaffs), inga sena kvällar med uppgifter att rätta och bedömma osv osv...bara passa söta, goa små småttingar som bara vill ha uppmärksamhet, kärlek och nån som byter deras blöja, samt ger dem mat att i förlängningen fylla den med =) den mesta planering jag gjort denna termin är vad jag ska sjunga på sångsamlingen...så gött och så mysigt! Men om sanningen ska fram så saknar jag ändå lite mer utmaning i min vardag. Har sökt ett nytt jobb som lärare närmre där jag bor och får i morgon svar på om jag får det jobbet..! Hade varit sååå skoj! Håll gärna tummarna, ni goa folk som läser min blogg =)

Helgen gick åt till trädgårdsröjning av alla de slag. Vår trädgård är inte så skoj just nu, och värre lär det ju bli när grävmaskinen fått gå lös i vår...men nu kan i alla fall våra tulpanknoppar komma upp lite enklare =) åh va jag längtar till den underbara våren, med grönska och blommor av alla sorter! Jag kunde inte låta bli att tjuvstarta lite och plantera lite penséer, påskliljor, murgröna och pärlhyacint i mina krukor på trappen =) bliv plötsligt ett snäpp mysigare att komma hem..! Ett färgglatt välkomnande.

Idag fick jag även hämta lilla skruttan på dagis igen =) härligt att ha henne hemma - hon sätter sannerligen fart på tillvaron numera =) faster Mia kom på besök också, vilket alltid är lika trevligt!

Ha en fin vecka kära vänner!
Massa kramar från en gris, en ko och en Kristdalabo


Underbara, fina, härliga penséer =) ni gör mig glad!

En vecka senare...

...så är hallen tusan nästan klar! Vi har aldrig jobbat så fort med nåt projekt tidigare =) kan inte beskriva hur skönt det känns att röran som uppstår när man renoverar inte blev så långvarig denna gång. Speciellt då det gäller hallen, där man befinner sig otaliga gånger på en dag. Och resultatet är utomstående fantastiskt! Om man jämför före och efter så är det som att svart blivit vitt. Innan hade vi en ofärdig, rörig, mörk och trång hall - nu har vi en ljus, blommig, luftig och mysig hall =) det är plötsligt roligare att komma hem. Konstigt det där, hur lite färg, tapet och nya möbler kan ha så positiv inverkan på humöret! Jag undrar hur Moa kommer reagera när hon kommer hem till ytterligare en stor förändring i sitt lilla hus =) nästa delprojekt blir hennes rum, det är också i behöv av förnyelse. Hon har ju blivit ett år äldre och det är dags att införskaffa lite prylar som passar en stor flicka - stimulera läslust, leklust och utveckla ett ordningssinne =) vi ska döpa rummet till nåt storslaget, som "Möjligheternas kammare" eller "Lekparadiset" eller liknande hihi

Well, idag ska alltså den nymålade dörren tillbaka upp tillsammans med sitt nya fina dörrhandtag, golvlister ska spikas fast, smyglister ska limmas och sko- och hatthylla planeras =) sen bär det av till Jönköping i helgen, hälsa på bror stor och mysa på landet! Nu ska jag vara en god hemmafru och laga lite lunch till min man och sedan städa undan, diska och dammsuga så att hemmet kan vara skinande rent när vi kommer hem på söndag - skön känsla tycker jag =) och bara för att min sötnos är så underbar och för att jag älskar honom så mycket, så ska jag även göra det med ett leende på läpparna =) det ni! 

Livet är kärlek =)

Ett av våra nya tillskott i hallen, helt klart den prisvärda byrån till vänster! Så himla fin och den passar perfekt in i vår nya fina hall!



Renovering, hallen

Så!
Nu är det dags att sätta igång med nästa projekt i huset =) detta är inte i närheten så stort som att riva ner ett kök från golv och väggar till tak, för att sedan bygga upp det igen - lite modifierat - men dock ett projekt. Vi har rivit tapeter, slipat och spacklat lite och Franz håller i detta nu på att skruva upp lite nya väggytor =)

När vi skulle välja tapet till köket genomgick jag en ångest så stor så stor, men denna gång så gick jag lite mer på första känslan =) och jag tror det kommer bli jättebra! Vi har ju börjat köra på temat blommor i våra tapetval, så vi fortsätter med det även denna gång. Det blir en beigetonad variant med grå och bruna blommor. Oj, det lät visst inte så hett när jag skrev det...men den är faktiskt himla fin =) när hallen är klar så vi slutligen fixa i ordning trappan, den vedervärdiga slitna och luggslitna trappan. Det ska bli ett nöje! Plus att vi inte har något trappräcke nu heller, men det kommer, det kommer. Så nästa gång farmorar och mormorar är på besök så kommer de kunna gå en våning upp för att besöka toan utan en hjälpande arm. Finemang!

Det är så skoj att se resultatet av allt vårt slit det gångna året, nu börjar detta lilla ruckel till hus bli riktigt fint! Vi ändrar och mekar och bygger och förfinar =) så fort snön försvinner ska vi lägga ett nytt tak också, det vi har sjunger lite på sista versen nu...dripp dropp, låter den. Det kommer garanterat lyfta husets yttre en hel del. Och när våren kommer så börjar nästa större projekt...men jag återkommer till det längre fram!

Livet flyter på, och jag flyter med =) jag har fått jobb på dagis i Oskarshamn nu och det är så mysigt att busa och kramas med de små liven hela dagarna =) fram till april har jag garanterat jobb där, men hoppas på förlängning fram till sommaren. Det kan det gå åt...eftersom även pengar tycks ha en förmåga att alltid göra detsamma. Gå åt alltså. Well, sånt där brukar lösa sig ganska så bra =)

Att vår lillskrutta kan sova i allt borrande och sågande är för mig ett mysterium, önskar jag besatt samma förmåga i alla fall =) jag vaknar för minsta lilla ljud. Är kanske dags att väcka henne nu trots allt och mumsa i oss lite frukt. Varje dag frågor hon: "Är det godislörda ida?" och idag är det ju faktiskt det =) hade bara tänkt oss att frossa i frukt denna lördag, så det var ju "tur" för tösen att farfar kom förbi igår med en påse Bilar hihi jaja, ingen har väl dött av lite godis. Inte jag i alla fall, än.

Nä, ska se om jag kan ge min man en hjälpande hand med nåt, sätta på kaffe eller så haha gipsskivor är inte min grej tror jag, gillar tapeter bättre...eller nä, jag gillar att inreda efter att allt det föreliggande arbetet är avklarat =) fast vem gör inte det.

Tack o hej så länge, kolla gärna in mina renoveringsbilder på facebook!
Från koja till slott i miniformat! PÖSS

Julledighet och mysbelys

Finns ju inga ord för hur skönt det varit att vara ledig 5 dagar i sträck. Och dessutom få betalt för det =) då vet man att man valt rätt yrke ;o) nä, skämt å sido, men resten av tiden är ganska slitsam, så det är tur vi belönas med lite lov då och då.
Förra veckan spenderades till största del tillsammans med man och barn. Jag har hunnit med att plantera lite nya höstblommor och Franz har räfsat löv som en tok =) i fredags åkte Franz, jag, Moa, Ewa och Leena till Astrid Lindgrens Värld och hälsade på Pippi och Prusiluskan (blev vänligt men bestämt rättad av Konstapel Kling att: "Fru Pruselius om jag får be"). Kul kul..! Moa njöt i fulla drag av att springa runt bland miniatyrkonstellationer av Vimmerby och åka i s t o r a rutschkanan =) när hon fick syn på Pippi, och densamma vände sig om och fnissade mot Moa tror jag nästan att hon höll på att trilla omkull =) ungefär som att: Finns den rackaren på riktigt..??
Kan knappt fatta att det redan är vecka 45...bara 6 veckor kvar tills ungarna slutar skolan och en annan får sin första lediga jul på fleeera år! Visst har det varit fina pengar att jobba julhelg i alla år, men det ska bli galet skönt att få spendera julen tillsammans med familjen istället =) speciellt som vi i år får fira den tillsammans med Moa..! Ser för första gången på ganska länge fram emot julen. Lite sugen på att tjuvstarta och börja julpimpa vårt hem =) är inte mycket för "tomtar och skit" men juleljus och mysbelys i alla dess former är helt min grej. Så denna helgen blir det Jönköping och storshopping av julstjärnor, utomhusbelysning och julgardiner. Ska bli underbart att äntligen få sätta upp gardiner i vårt nya fina kök, och göra det ännu mer hemtrevligt =)
Nä, dags att städa lite och plocka i ordning efter lilltösens vecka hos oss. "Kläder sa tvagas, dammråtter sugas, leksaker sa läggas på rätte stället och sänga sa bäddas."
Franz är på brandstationen och testar sina förmågor, och det är i ärlighetens namn lite skönt med en stund i det tysta, tillsammans med mina goa kissekatter =) ska nog passa på att ta lite glass...och lakritsflingor...mums.
Dagens citat:
Bättre att tända ett ljus än aldrig så litet, än att förbanna mörkret. /Konfucius

Ny vecka, detox avslutad

Hej och hå!

Mina farhågor om att det skulle bli en svår helg besannades av värsta slag =) det gick okej hos mamma första kvällen, men om det finns risk för sötsug nånstans så är det hos mamma. Överflöd av kex, godis och kakor. Så där vart det mitt första sötintag på 5 dagar. Typiskt. Men men, jag skulle ju ändå till pappa och grilla på fredagen, och där bjöds det på en kall, kall öl i 30°-värmen...fullkomligt oemotståndligt då jag redan brutit "lagen" en gång. Så det vart  en öl, grillad kyckling och potatis och jordgubbar med grädde =) mumma. Det blev en väldans trevlig kväll i alla fall =) dagen efter så blev det frukost hos lilla farmor, smörgås och jordgubbar med mjölk =) efter en mycket varm tur för att vattna farfars gravstensrabatt blev det ett stopp på Krysset och fler gubbar och en sån där Pariservåffla att delas på två =) supergott och jag inser att HÄR i detta nu är dietens avbrott ett faktum. Well, Franz var på jobbfest i fredags och drack en och två och kanske tre öl och åt smaskig buffé med jobbarkompisarna...så det var inte bara jag som fick ha "dåligt" samvete =) men det resulterade i att vår söndag blev mysigare än mysigast..! Och vi fick stoppa i oss massa god mat och glass igen, vilket man har saknat i denna soliga frustrationshetta..! 

Måndag till onsdag åkte jag med mamma och Doris till Gotland för att hälsa på min bror Thomas och hans tjej Sofia, vars föräldrar har en stuga där. Älsklingen fick stanna hemma för han måste jobbe o jobbe...men vi kikade på raukar, badade i havet och i världens finaste kalkbrott som såg ut som Greklands vatten, grillade, drack massa gott vin och strosade runt i Visby för att fotografera och äta deras goooda glass =) fyndade en stövel-rengörings-igelkott, en fin sjal/duk/filt, två fina teer (Den raude och Den graune hihi), en supersöt solstol med parasoll till Moa och en finfin tischa till my love. Och icke att förglömma, en megafin klänning till mig själv, inköpt på den grymt fina stranden på Fårö =) kort och gott - en HÄRLIG minismester! 

Thomas och Sofia följde sen med oss på färjan för att se hur vi bor och stanna över en natt. De hade med sig sin supersöta lilla kattunge av ras Cornish Rex: en liten, krullig och tunnpälsig och icke allergiframkallande liten en =) Bodil är hennes namn och hennes första kärlek tror jag heter Kezo. Även om han är 3ggr så stor som hon hihi bus och lek och mys och gos. Vi människor spelade Rita&Gissa och smuttade på Baileys till sena kvällen. Najsigt..! Kul med bror på besök. En tur till Rossvik hann vi också med, till Moas stora förtjusning! Bada bada baada, båt båt båt..!

Djurtragedi: min katt kom insläpandes på en liiiten skruttig fågelunge...den hade inte öppnat ögonen ens och förmodligen hade den trillat ner i vår stuprör...men den andades och pep..! Jag blev helt stussig för jag visste inte vad jag skulle ta mig till med den lille parveln...det slutade med att jag fick inse det tragiska i att den skulle dö...usch jag va helt knäckt över detta lilla liv som var tvunget att förgås pga av en nyfikenhet som resulterade i ett långt fall ner i min katts intresserade gap...


Nä, dags att sussa så att vi kommer upp i morgon. Blir en mysig minismester till Öland med mina två älsklingar så vi hoppas på soool sool i mängder och massa bad och bus! Ska även försöka planera vår träningsplan...som kommer träda i kraft så snart som möjligt...kanske under semestern...men kanske mer troligt efter semestern... =) tur vi är så jäkla heta som vi är, utan både diet och träning ;o) hihiii jepp, så är det. 

Som en fin och klyschig avslutning vill jag bara säga att jag älskar min fina man och hans lilla flicka - jag vill bara ha mer av allt, hela tiden..! "Come what may..!" 



Till och med frugan kan köra Opel


Från och med denna dag behöver mannen inte längre skämmas och kan ta av solglasögonen när hans lilla fru kör bil =) 

RSS 2.0