anna-kajsa

Jahopp. Tick tack tick tack...dagarna pyser långsamt vidare. 

Magen har förflyttat sig markant nedåt, vilket ju är i rätt riktning. Bebben rör som den ska ska, antar jag (dvs mycket). Allt är klart här hemma, Franz är på jobbet och Moa är på dagis. Den kan komma NÄR den vill nu =) finns bara en sak som är "bra" med att den väntar lite och det är det faktum att jag nu åkt på förkylningen jag fasat för de sista veckorna. Resten av familjen har haft influensan, med feber och allt. De är som tur är friska nu. Jag verkar än så länge bara fått förkylning med ont i halsen o huvudet, snorig näsa och små, små feberkänningar. Äter frukt, dricker c-vitamin, sover och vilar om vartannat, tar panodil med lämpliga mellanrum...vill gärna må lite bättre den dagen Bebben bestämmer sig för att komma till världen utanför..! Hur ska man fixa det här annars? När man blir helt slut bara av att gå uppför trapporna? Hm...tja, det lär väl få gå ändå antar jag =)

Nu har jag precis käkat min lilla mellis, bestående av kesella och bär...chokladen i skåpet lockar, pockar, ja rent av skriker på mig: "Ääät mig! Jag är goood, I know that you know it...". Hmm, socker är väl också bra va? Uppiggande? =) kanske ska ta mig en kopp kaffe, med extra mjölk och så den där gastande chokladbiten...med kokos i...mm, så får det bli.

Det mest tråkiga med den här dagens kråksång är att solen gassar ute...hade så mycket hellre haft bebisen UTANFÖR min kropp nu. Då kunde vi gått på promenad alla fyra. Fikat i lekparken. Ätit lunch på altanen. Men men, den som väntar på nåt gott heter det ju...jäkla ordspråk =)

Nä, nu får det bli kaffe och choklaaa, så kanske jag blir extra glaaa =)